Lökringar

Då var julen nästan över för den här gången. Skööönt!!
Det var roligt att se småttingarna på julafton. Dom är ju helt underbara. Leo avslöjade nästan tomten, men han var inte helt säker. Nästa jul blir det att hyra in nån okänd.
Stackars Wilmer var tvungen att uppsöka läkare, han hade öroninflammation som hade värkt sönder. Men när han hade fått mat,penicillin och fått sova en stund var han också med i matchen.
Axel tyckte det var mycket roligare att röja på Leos rum än att se vad det var i hans paket.

På juldagen var det dags att jobba igen, fast jag började inte förren halv två. Efter jobb-passet mötte jag upp Kicki och Laila på "hemmet". Mohammed var på "solskenshumör" (ja, så gott han kan), och vi fick köpa Jäger för 30:-.....! Dvs. livsfarligt!!
Vi skulle upp och jobba alla tre så vi fick ta oss i kragen. Kvällen avslutades på Burger King med nån kycklingburgare och LÖKRINGAR. Dessa lökringar har gjort sej påminda under hela dagen idag. Men goda är dom när man äter dom.

Den visa kvinnan

En kvinna hade rest omkring, när hon en dag nådde fram till bergen. Där hittade hon en värdefull sten, till hälften dold i ett vattendrag. Kvinnan packade ner stenen i sin väska och vandrade vidare. Senare samma dag träffade hon på en vandrare, som var mycket hungrig. Vandraren frågade om hon kunde bjuda på lite mat, och det ville kvinnan gärna. Men när kvinnan öppnade sin väska för att ta fram lite bröd, fick mannen syn på den värdefulla stenen.
"Skulle jag kunna få stenen istället?" frågade han, halvt om halvt på skämt.
Utan att tveka svarade kvinnan ja, och gav stenen till mannen. Mannen tog förvånat emot gåvan, tackade ödmjukt och vandrade vidare.
Kvinnan stannade kvar och slog läger för natten. Men det dröjde inte länge förrän mannen återvände. Han räckte kvinnan stenen och sa:
"Jag har ångrat mej. Vill du istället dela med dig av det du har, som gjorde det möjligt för dig att ge mej stenen utan att tveka."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0