Behandling
Idag har jag haft en healing-behandling. Det var lite att bita i vill jag lova. Och nu när jag jobbar hemma så är man lite rädd för vilka energier man släpper in.
Men samtidigt så är det bra att jag får känna att jag måste vara proffsig och verkligen får träna på hur jag ska handskas med situationen.
Jag får tänka på hur jag på bästa sätt kan hjälpa henne tills hon kommer nästa gång. Då ville hon ha en regression.
Men jag kom direkt att tänka på psykosyntesen när jag förstod ( åtminstone en del av ) problemen.
Ska försöka att förklara psykosyntes genom att skriva av ett stycke ur en bok som jag har:
Efter åratals sökande uppmanades sökaren att gå till en grotta, där han skulle finna en brunn. "Fråga brunnen vad Sanningen är" lydde rådet, "så kommer brunnen att avslöja det för dej".
Efter att ha funnit brunnen ställde sökaren denna ytterst väsentliga fråga. Och ur djupet kom svaret: "Gå till korsvägen i byn, där finner du det som du söker."
Full av hopp och förväntan skyndade mannen till korsvägen, men fann bara tre tämligen ointressanta butiker.
I den ena butiken såldes metallstycken, i den andra såldes trä, och tunna metalltrådar fanns till salu i den tredje.
Det föreföll inte som om någonting eller någon där hade närmare anknytning till uppenbarandet av Sanningen.
Besviken återvände sökaren till brunnen för att kräva en förklaring, men det enda han fick höra var: "Du kommer att förstå det i framtiden."
När mannen protesterade, var ekona av hans egna rop det enda svar han fick. Förtörnad över att man drivit med honom-det var åtminstone vad han trodde just då-fortsatte sökaren att ströva omkring på jakt efter Sanningen.
Allteftersom åren gick bleknade gradvis minnet av hans upplevelse vid brunnen tills han en kväll, när han promenerade i månskenet, uppfattade ljudet av ett musikinstrument, en sitar.
Det var underbar musik, och den spelades med stort mästerskap och inspiration.
Djupt gripen kände sanningssökaren hur han drogs mot musiken. Han såg på fingrarna som dansade över strängarna.
Han blev medveten om själva sitaren. Och sedan brast han plötsligt ut i ett glatt igenkännande rop.
Instrumentet var tillverkat av trådar och bitar av metall och trä precis lika dem som han en gång hade sett i de tre butikerna och som han inte hade trott hade någon särskild betydelse.
Äntligen förstod han brunnens budskap: Vi har redan fått allt vad vi behöver, vår uppgift är att sätta ihop det och använda det på rätt sätt.
Ingenting är meningsfullt så länge vi bara uppfattar strödda fragment. Men så snart som fragmenten samlas till syntes framträder en ny enhet, som vi inte kunde förutse arten av när vi enbart betraktade fragmenten.
Den italienske psykiatern Roberto Assagioli lade för åtskilliga år sen märke till att vi upplever svår psykisk smärta, obalans och känslor av meningslöshet, när våra skiftande inre element existerar sida vid sida utan samband eller är i konflikt med varandra.
Men han observerade också att när de smälter samman till allt större helheter upplever vi ökad energi, en känsla av välbefinnande och större och djupare mening i våra liv.
Men samtidigt så är det bra att jag får känna att jag måste vara proffsig och verkligen får träna på hur jag ska handskas med situationen.
Jag får tänka på hur jag på bästa sätt kan hjälpa henne tills hon kommer nästa gång. Då ville hon ha en regression.
Men jag kom direkt att tänka på psykosyntesen när jag förstod ( åtminstone en del av ) problemen.
Ska försöka att förklara psykosyntes genom att skriva av ett stycke ur en bok som jag har:
Efter åratals sökande uppmanades sökaren att gå till en grotta, där han skulle finna en brunn. "Fråga brunnen vad Sanningen är" lydde rådet, "så kommer brunnen att avslöja det för dej".
Efter att ha funnit brunnen ställde sökaren denna ytterst väsentliga fråga. Och ur djupet kom svaret: "Gå till korsvägen i byn, där finner du det som du söker."
Full av hopp och förväntan skyndade mannen till korsvägen, men fann bara tre tämligen ointressanta butiker.
I den ena butiken såldes metallstycken, i den andra såldes trä, och tunna metalltrådar fanns till salu i den tredje.
Det föreföll inte som om någonting eller någon där hade närmare anknytning till uppenbarandet av Sanningen.
Besviken återvände sökaren till brunnen för att kräva en förklaring, men det enda han fick höra var: "Du kommer att förstå det i framtiden."
När mannen protesterade, var ekona av hans egna rop det enda svar han fick. Förtörnad över att man drivit med honom-det var åtminstone vad han trodde just då-fortsatte sökaren att ströva omkring på jakt efter Sanningen.
Allteftersom åren gick bleknade gradvis minnet av hans upplevelse vid brunnen tills han en kväll, när han promenerade i månskenet, uppfattade ljudet av ett musikinstrument, en sitar.
Det var underbar musik, och den spelades med stort mästerskap och inspiration.
Djupt gripen kände sanningssökaren hur han drogs mot musiken. Han såg på fingrarna som dansade över strängarna.
Han blev medveten om själva sitaren. Och sedan brast han plötsligt ut i ett glatt igenkännande rop.
Instrumentet var tillverkat av trådar och bitar av metall och trä precis lika dem som han en gång hade sett i de tre butikerna och som han inte hade trott hade någon särskild betydelse.
Äntligen förstod han brunnens budskap: Vi har redan fått allt vad vi behöver, vår uppgift är att sätta ihop det och använda det på rätt sätt.
Ingenting är meningsfullt så länge vi bara uppfattar strödda fragment. Men så snart som fragmenten samlas till syntes framträder en ny enhet, som vi inte kunde förutse arten av när vi enbart betraktade fragmenten.
Den italienske psykiatern Roberto Assagioli lade för åtskilliga år sen märke till att vi upplever svår psykisk smärta, obalans och känslor av meningslöshet, när våra skiftande inre element existerar sida vid sida utan samband eller är i konflikt med varandra.
Men han observerade också att när de smälter samman till allt större helheter upplever vi ökad energi, en känsla av välbefinnande och större och djupare mening i våra liv.
Kommentarer
Trackback
