naturellekraft

I varje nr. av en tidning jag läser tolkar Bob Hansson (poeten) ett ord.
Och så här skriver han om ordet BRIST.

Man kan sura för att man inte fått allt man förtjänar. Eller så kan man titta på sin brist och utbrista: Tack!
Ponera att din uppgift är att hitta din gåva och ge till världen. Och intet mindre! Så vilken är din gåva?
Jag tänker: Det är din upplevda brist som är din gåva!
Det du själv inte fick, är det som du allra mest kan ge!
För vem kan hylla och saluföra vatten, så som den som är uppvuxen i en öken?
Vem kan inse värdet av kärlek, som den som föddes till en plats där den saknades?
Och hur bra kan den bli på att massera, som aldrig själv haft en spänd axel?
Så vilken är din brist som präglade din barndom och dina tonår?
Vilken är den brist du föddes till? I den bristen vilar en kompetens, en väg.......
Den brist du förbannat, kan bli den bro som leder dig fram och hem.
Jag fick inte kärlek, just därför blev jag tvungen att leta upp den och lära känna den, för den var aldrig självklar.
Många författare, de som verkligen är nära språket, är de som hade störst svårigheter med det.
I zen säger man, den som har svårt att meditera, kommer att lära sej mer än den som har det lättare.
Motståndet gör dej vis, motstånd fördjupar.
När du ser din brist, skäms inte, förbanna inte, fråga bara vad den lärt dej och res dej sedan inte upp förren du
fått ditt svar.
För just det du känner av, finns det en människa bredvid som väntar på att få.
Kanske av dej.
Amen.

Hur klockrent är inte det här!!!!!
Han verkar ju vara en helskön snubbe.