Lite tänkvärt
Trodde det skulle bli en skön eftermiddag i trädgården, men då satte det i och blåsa kalla vindar.
Det var inte skönt alls, så jag gick in och läste lite i min favo-bok - En ny jord.
Där fastnade jag för detta kapitel:
Paradoxalt nog är det så att det som håller igång det så kallade konsumtionssamhället är det faktum att det inte fungerar att försöka hitta sig själv genom saker: Egots tillfredsställelse är kortvarig, vilket gör att du fortsätter att söka efter mer, fortsätter att konsumera.
I den här fysiska dimensionen som vårt ytliga jag bebor, är saker naturligtvis en nödvändig och ofrånkomlig del av livet.
Vi behöver ha bostad, kläder, möbler, redskap och transportmedel. Det kan också finnas saker som vi värdesätter på grund av deras skönhet eller inneboende egenskaper. Vi behöver ha respekt för sakernas värld, inte förakta den.
Vi kan knappast hysa vördnad för saker om vi använder dem som ett sätt att stärka vår självbild, det vill säga om vi försöker finna oss själva genom dem.
Det är precis vad egot gör. Identifikation med egot skapar band till saker, en besatthet av saker, som i sin tur skapar och upprätthåller konsumtionssamhället och de ekonomiska strukturer vars enda mått på framgång är mer.
Den okontrollerade strävan efter mer, efter oändlig expandsion, är en dysfunktion och en sjukdom.
Det är samma dysfunktion som en cancercell uppvisar, vars enda mål är att mångfaldiga sig själv, omedveten om att den förorsakar sin egen undergång genom att förstöra den organism som den är en del av.
En stor del av många människors liv upptas av ett tvångsmässigt intresse för saker.
Det är orsaken till att en av vår tids främsta olyckor är mångfaldigandet och spridandet av allehanda föremål och produkter.
När du inte längre kan känna det liv som du är, är det troligt att du försöker fylla ditt liv med fysiska ting.
Som en form av andligt utövande föreslår jag att du undersöker ditt förhållande till tingens och föremålens värld genom att iaktta dig själv, och i synnerhet de saker om vilka du använder ordet "min" eller "mitt".
Du behöver vara ärlig och uppmärksam för att till exempel få reda på om ditt egenvärde är knutet till dina ägodelar.
Är det så att vissa saker inger dej en subtil känsla av att vara betydelsefull eller överlägsen?
Gör bristen på dem att du känner dej underlägsen andra som har mer än du har?
Nämner du sådär i förbifarten föremål som du äger eller visar du upp dem för att öka ditt värde i någon annans ögon och därigenom också i dina egna?
Känner du dej missnöjd och arg och på något sätt förminskad i ditt egenvärde när någon annan har mer än du har eller när du förlorar en ägodel som du sätter stort värde på?
Det var inte skönt alls, så jag gick in och läste lite i min favo-bok - En ny jord.
Där fastnade jag för detta kapitel:
Paradoxalt nog är det så att det som håller igång det så kallade konsumtionssamhället är det faktum att det inte fungerar att försöka hitta sig själv genom saker: Egots tillfredsställelse är kortvarig, vilket gör att du fortsätter att söka efter mer, fortsätter att konsumera.
I den här fysiska dimensionen som vårt ytliga jag bebor, är saker naturligtvis en nödvändig och ofrånkomlig del av livet.
Vi behöver ha bostad, kläder, möbler, redskap och transportmedel. Det kan också finnas saker som vi värdesätter på grund av deras skönhet eller inneboende egenskaper. Vi behöver ha respekt för sakernas värld, inte förakta den.
Vi kan knappast hysa vördnad för saker om vi använder dem som ett sätt att stärka vår självbild, det vill säga om vi försöker finna oss själva genom dem.
Det är precis vad egot gör. Identifikation med egot skapar band till saker, en besatthet av saker, som i sin tur skapar och upprätthåller konsumtionssamhället och de ekonomiska strukturer vars enda mått på framgång är mer.
Den okontrollerade strävan efter mer, efter oändlig expandsion, är en dysfunktion och en sjukdom.
Det är samma dysfunktion som en cancercell uppvisar, vars enda mål är att mångfaldiga sig själv, omedveten om att den förorsakar sin egen undergång genom att förstöra den organism som den är en del av.
En stor del av många människors liv upptas av ett tvångsmässigt intresse för saker.
Det är orsaken till att en av vår tids främsta olyckor är mångfaldigandet och spridandet av allehanda föremål och produkter.
När du inte längre kan känna det liv som du är, är det troligt att du försöker fylla ditt liv med fysiska ting.
Som en form av andligt utövande föreslår jag att du undersöker ditt förhållande till tingens och föremålens värld genom att iaktta dig själv, och i synnerhet de saker om vilka du använder ordet "min" eller "mitt".
Du behöver vara ärlig och uppmärksam för att till exempel få reda på om ditt egenvärde är knutet till dina ägodelar.
Är det så att vissa saker inger dej en subtil känsla av att vara betydelsefull eller överlägsen?
Gör bristen på dem att du känner dej underlägsen andra som har mer än du har?
Nämner du sådär i förbifarten föremål som du äger eller visar du upp dem för att öka ditt värde i någon annans ögon och därigenom också i dina egna?
Känner du dej missnöjd och arg och på något sätt förminskad i ditt egenvärde när någon annan har mer än du har eller när du förlorar en ägodel som du sätter stort värde på?
Kommentarer
Trackback
